Ett bryn och en förundran

Det är i brynet som arter, biotoper, mångfalden, levande och dött möts i störst utsträckning. Där finns myllret, livet, nyskapandet och de komplexa sammanhangen.

Brynet vid en åkerkant

En styrelse, ett idrottslag, ett arbetsteam, ett statsskick, eller naturen i sig bygger framgång, resiliens och styrka genom variation. Exempelvis en styrelse är betjänt av många perspektiv och kompetenser för att fatta de mest nyanserade och framgångsrika besluten. Fotbollslaget behöver, löpstyrka, strategitänk, bollsinne, laganda osv och det byggs av spelare med olika profiler.

Vi behöver värna alla ”bryn” där mångfald, myller av liv och korsbefruktningar får råda.

Vi behöver skapa tillit och nyfikenhet till det annorlunda, det som är olikt oss själva.

Vi behöver skapa tillit till det komplexa, att vi förstår att det behövs även om vi inte förstår hur allt hänger samman. Låta förundran ta plats mitt i rummet. Att kunna betrakta naturen och förundras över dess sinnrikhet, ha respekt för den och förstå nyttan även om vi inte förstår hur allt går till.

Bryn är bra.

Brist eller skam?

Att skämmas, att skambelägga, eller lägga energi på att finna skäl att inte skämmas, allt detta skapar negativ kraft.

Att flyga är ett färdsätt bland många, praktiskt på många sätt och har blivit en självklarhet i ett normalt liv för oss i västvärlden. Till och med så att vi ser det som en rättighet. Det finns mycket gott i att vistas i andra kulturer, öka sin förståelse för förutsättningarna i andra delar världen. Eller att våra familjer och vänner sprids över världen och flygresor blir en nödvändighet för att hålla samman släkt- och vänskapsbanden. Mötet mellan människor är också viktigt för att nå överenskommelser där det sociala mötet är en förutsättning. Tillit, förståelse och gemensam vilja byggs i det fysiska mötet mellan människor.

Men flygandet har ett pris i form av miljöpåverkan och sprider orimliga mängder CO2, mängder som tillsammans med annan konsumtion bidrar till att jordens uppvärmning bara fortsätter och fortsätter.

Ska vi belägga dem som flyger med skam? Är det konstruktivt? Det leder knappast i rätt riktning avseende jordens uppvärmning. Förslag på andra synsätt:

  • det råder en brist i konsekvenstänk hos den som väljer flyget på ett ohämmat sätt. Väljer man ursäkter, för man tycker minsann att man förstår konsekvenserna, så är det likväl en brist i konsekvenstänkandet.
  • eller man tror inte på klimatforskningen. Då har man inte bottnat sina kunskaper kring fysikaliska lagar och lever med tron att naturlagar kan man förhandla med. Det råder med andra ord en kunskapsbrist i allt ifrån hur vetenskap skapas till hur systematiken för granskning och publicering av forskningsresultat fungerar.
  • eller mitt flygande är en droppe i havet, det gör varken från eller till. Det är också en brist i konsekvenstänk. För om mitt eget ´handlande inte spelar någon roll, då skulle ju inte heller exempelvis varje individs val av sidor man besöker på nätet ha någon betydelse för värdet på aktien för företag inom sociala medier. Men det är just det det har, de är värda miljarder därför att varje val bland åtta miljarder individer HAR betydelse.

Så, är det inte bättre att prata om en brist? Den är konkret och går att göra något åt utan att förlamande skamkänslor lägger sig i vägen? Det kan vara lättare för den som vunnit kunskap om fysikens och naturens lagar att kommunicera. Man behöver inte blanda in moraliska aspekter utan endast så enkelt som möjligt försöka sätta ljus på de områden där uppfattningarna tagit genvägar till slutsatser som inte håller att prövas mot de naturlagar varje levande väsen har att förhålla sig till.

Ska allt vara till salu?

Att besöka en hemsida idag är omöjligt utan att bli informerad om cookies. Ibland finns inga val, ibland kan man efter en lång harang av klickande välja endast nödvändiga för sidans funktion osv. Vad som händer bakom kulisserna vet man ändå inte. Men att det finns ett värde för någon att veta vilka val jag gör det är uppenbart. Annars skulle inte dessa informationssamlare vara så högt värderade som de är på börserna. Till många miljarder.

Filmen The social dilemma https://www.thesocialdilemma.com/ beskriver på ett skrämmande sätt något som till en början syftade till något oskyldigt och gott, men nu har växt till ett Frankensteins monster i takt med att plattformarna lägger under sig mer och mer information om varje individ.

Att tacka nej till spårbarhet görs mycket svårt på många hemsidor. Rekordet så här långt tror jag Skogma har. https://skogma.se/ Det är svårt att inte vara till salu…

Klimatkris- allvar, möjlighet, uppgivenhet eller förnekelse?

Det är svårt att vistas i sammanhang där sättet att förhålla sig till en kris skiljer sig så mycket från person till person.

Den med insikt men svårigheter att ta in konsekvenserna det får för egna beslut och förhållningssätt:

  • ”Jag förstår mycket väl problemet men det smärtar för hårt att ändra mina livsmönster till den grad som gör någon skillnad, jag källsorterar och åker ofta kollektivt, det räcker”
  • ”Jag förstår mycket väl problemet men vad spelar det för roll vad jag prioriterar bland åtta miljarder människor, vi kan bara vänta på samhället och de stora beslut som måste fattas gemensamt”

Den som inte vill se eller ta in krisens omfattning:

  • ”Människan och människans behov är i centrum, jag reflekterar inte över andra livsformers existens som något nödvändigt för helheten eller att människan ingår i ett system tillsammans med dessa livsformer”
  • ”Miljömuppar är idealister som inte begriper hur det egentligen hänger ihop”

Den som har insikt om sambanden och vill skapa förändring:

  • ”Jag förundras över komplexiteten, inser att människan ingår i systemet och som konsekvens behöver visa en rättmätig hänsyn till allt levande”
  • ”Det finns ett överflöd för ett gott liv för alla människor på jorden, det handlar om fördelning och vad som är viktigt på riktigt”

Med så olika synsätt på livet och mänskligheten är det upplagt för slitningar och polarisering. De olika synsätten skär dessutom tvärs igenom arbetsgrupper, vänkretsar och familjer. Det är tungt att inse. Och hur ska man förhålla sig? Elefanten i rummet, vad ska vi göra med den?

En acceptans för att det är som det är – dvs att det finns olika syn, olika värderingar, olika insikter – det är nog det första och det går inte att göra något annat. Men sedan? Att skapa en ny berättelse som är attraktiv, vänlig, inkluderande. Att gräva där vi står. En mötesplats för att skapa denna nya berättelse är vad vi vill med vår gård och hemsidan får beskriva utvecklingen efter hand.

Kan att hushålla få bli något vackert?

Ekonomi betyder att hushålla med begränsade resurser, men är det så begreppet används idag?

Göran Enander, Landshövding i Uppsala fick av förra regeringen i oktober 2021 uppdraget att utreda nya styrmedel för att öka takten på energieffektivisering. Nu i juletid 2022 är det tre månader kvar tills resultatet av utredningen ska presenteras, då väljer nuvarande regering att lägga ner utredningen.

I senaste valrörelse och med nuvarande regering infinner sig en känsla av att det är fult och begränsande i livet att hushålla, att spara, att återanvända, att reparera.

Ekonomi har sitt ursprung i läran om hushållande med begränsade resurser. Men ekonomi tycks ha fått en annan mening. I samtal med unga människor, ekonomer, som läser på Handels, vilket är ett välrenommerat universitet, infinner sig en känsla av att hos många mäts framgång inte i graden av hushållning utan att strävan snarare ligger i att koncentrera en maximerad vinst som ska tillfalla en mindre krets.

Arbete är i dag så hårt beskattat i Sverige så för att reparera en skråma på en bakskärm på en asiatisk bil blir det billigare att skicka efter en ny skärm från ursprungslandet än att låta en plåtslagare på plats i Sverige göra jobbet. Konsekvenserna av vårt system beskrivs väl i DN:s artikel om Erik som finner något vackert och motiverande i att laga saker. https://www.dn.se/sverige/han-lagar-trasiga-grejer-gratis-vill-ge-prylar-ett-andra-liv/

Kanske är det dags att ta vara på några takter av vad äldre män i Australien gör. De sitter på massor av kunskap, har tid och vill och behöver träffas. Om man tänker att män och kvinnor är lika välkomna, kan träffas, laga, reparera och finna en mening och ett sammanhang. https://mensshed.org/ Är inte det en vacker början där ekonomi återfår sin ursprungliga mening? Inget av detta bidrar till traditionellt synsätt på begreppet produktion och som mäts i BNP. Det leder till tankar om det är nödvändigt att mäta, så måste det ske på något annat sätt. Kanske räcker det med att människor och natur mår bra och då är det inte en ekonom som ska sätta spelreglerna.